Tankar efter att ha kommit hem
Att komma hem från en resa kan för mig vara att snabbt och obarmhärtigt kastas tillbaka till verkligheten. Ute på resa kommer man ifrån vardagen, man behöver inte tänka på bekymmer. Man lever ett annat liv. Ett slags drömliv. Väl hemma saknar jag resetillvaron, ifrågasätter mitt liv i stort och känner mig allmänt vilsen. Det är lätt att förälska sig i resandet och det händer att jag tänker: varför åker jag hem igen? Kan jag inte bara få vara kvar? Men, vore jag kvar vore den tillvaron slutligen min vardag och då vore jag på samma ruta igen. Samma ruta som jag står på nu. Det går inte att jämföra livet man har i vardagen hemma med livet man för på annan ort på semestern. Ändå gör jag det. Går det att kombinera ihop dem? Eller får man helt enkelt acceptera de olika liven: vardag – semester? Det bästa är kanske kombinationen tryggheten hemma – skönheten borta?
Jag kan känna igen mig i dina tankar och känslor. En längtan bort, inte från sina nära och kära, utan bort från ansvaret i vardagen. Men, som du också skriver, stannar man "borta" blir det så småningom ens vardag där man måste ta ett ansvar, för arbete, relationer mm.
SvaraRaderaVi har det ändå bra som har möjligheten att resa. Jag tror att det i alla tider har funnits personer som har "längtat bort", men som inte haft någon som helst möjlighet att komma ifrån vardagen, inte ens på den allra kortaste semester.
Jag tror också att det är en kombination, av ansvar och frihet/ledighet, av olika miljöer mm, som i längden ger mest.
Kram!