[N.N]

Anmälde mig till en studiecirkel på ABF i början på våren - Prova på opera. Första tillfället idag och det kändes förstås nervöst.Vad innebar egentligen cirkeln? Sjunga enbart? Agera? Vilka andra skulle gå och vilken nivå skulle det vara? Visade sig vara ett glatt gäng med blandade erfarenheter av sång och olika inställningar till opera. Själv kan jag inte mycket om opera, har nog bara sett två, men jag är sugen på att lära mig att använda rösten på annat sätt. Inser väl själv att man inte lär sig så mycket på 5 tillfällen, men jag kunde ju inte låta bli att anmäla mig när kursen fanns där i katalogen. Alltid nervöst att sjunga upp för andra, men det kändes bra efteråt. Har återigen fått höra att jag är sopran, och det tror jag egentligen på, men jag har inte lärt mig att använda rösten på höjden. Synd att jag inte tagit tag i det tidigare, känns som att jag kunde ha blivit mycket bättre om jag börjat tidigare, men än är det inte för sent..

En man och en pojke, far och son, vandrar genom ett sönderbränt landskap med en varuvagn med filtar och några matkonserver, det enda som de äger. Aska, kyla och regn. Allt känns grått. Vad har hänt? Hur länge har de varit på väg? Vart är de på väg? En berättelse om relationen och kärleken mellan far och son och om hur medkänsla och godhet kan överges när det handlar om att överleva. En fängslande bok som jag nästintill sträckläste. Mannen och pojken på sin väg träffar andra överlevande som inte alltid är så goda och känslan av att aldrig få slappna av påminner lite om filmen 28 dagar senare på ett bra sätt. Språket är bitvis poetiskt. Jag njöt av boken rakt igenom, men efter att ha läst ut boken undrar jag om jag missat något. Fanns det en djupare mening som jag inte riktigt förstod? På den här vägen finns det inga män som talar gudsord. De är borta och jag är kvar och de har tagit med sig världen. Fråga: Hur skiljer sig det som aldrig ska bli från det som aldrig blev? (Utdrag från bo...

Helgen känns som vanligt alldeles för kort. Speciellt som vi gick över till sommartid idag och vi dessutom sov ovanligt länge imorse vilket ledde till att hela dagen blev tokkort. Skyller på det att vi åt middag först kl 21:30... Så nu efter middagen är det alltså dags att gå och lägga sig för att sova. Trist. Tog vårens första joggingtur idag. Gick bättre än jag trodde, men hade urticaria lite här och var när efteråt. Förstår inte vad min hud fått för fnatt i vinter

Har hamnat i ett "lässtim". Tycker det är jättekul att kolla upp nya böcker och planera framtida läsning. Surfar en del på Boktipset förstås. Saknar DNs kultursidor en smula, men å andra sidan har jag ju tid att läsa böckerna nu på tunnelbanan istället för att bara läsa recensioner av böckerna. Beställde en del pockets på internet och hämtade ut dem häromdagen. Sedan har jag faktiskt köpt en till bok på bokrean, men det var ingen skönlitterär bok, utan en träningsbok jag sneglat på tidigare och nu var till salu för 40:- och då tyckte jag att det var dags att slå till... Senaste inköpen då: Kan jag kan du - Charlotte Perrelli Hundarna - Ola Nilsson Vägen - Cormac McCarthy Den motvillige kommunisten - Colin Cotterill Båten - Nam Le

Gått en sväng på bokrean igen idag. Gick första svängen i onsdags, en andra i torsdags... Köpte några böcker i onsdags och några fler idag. Det roliga med att gå på bokrean är att tillåta sig köpa en massa böcker bara för lyxens skull. Sedan kanske jag inte alltid läser böckerna direkt. En del böcker känns till och med mer som en inredningsdetalj... Fast i år har jag nog hittills lyckats hålla mig ifrån inredningsdetaljböckerna. Årets "skörd" (så långt): Brida - Paulo Coelho Occidentalism - Ian Buruma och Avishai Margalit De från norr kommande leoparderna - Bodil Malmsten Bockfesten - Mario Vargas Llosa Andningsgunga - Herta Müller De fattiga i Lodz - Steve Sem-Sandberg Spill: en damroman - Sigrid Combüchen Sverige atlas Virka amigurumi - Mia Bengtsson Sömmar och stygn - Anita Gunnars Känner mig rätt sugen på att virka någon sån där söt liten sköldpadda. Det var länge sedan jag höll en virknål nu.

Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt. Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig. - från bokens baksida Hur många har egentligen läst denna bok? Jag har aldrig sett en och samma bok på samma ställe så ofta. På tunnelbanan har det hänt att jag sett tre personer sitta och läsa i varsitt exemplar på de närmaste 16 sätena. I väntrummet på jobbet ser jag den rätt ofta också. Jag var kanske måttligt intresserad ändå av att läsa boken, men det blev av eftersom jag lånade den av min ...

Dvärgen är i tjänst vid hovet i ett litet furstendöme i renässansens Italien. Han är 26 tum lång, han betraktar sin omvärld med kalla grå ögon, och nästan allt han ser fyller honom med förakt och avsky: kärlek, ideal och drömmar, vetenskap och konst - allt som är fritt och mänskligt i positiv mening. Hans livsluft är list och lönnmord, grymhet och förstörelse. Han kan bara förstå det han hatar, och han vet att makten alltid behöver honom. Jag köpte boken för flera år sedan efter att min pappa hade pratat om den efter att, tror jag, min bror läst den i skolan (?). Jag har börjat läsa den vid ett par tillfällen tidigare, men av någon anledning inte fastnat. Kanske är det så att de första sidorna går lite trögt, eller så var inte tiden rätt just då. Möjligen hade Lagerkvist en djupare mening med boken men jag finner den mest underhållande. Dvärgens hat mot allt och alla är på ett sätt uppfriskande . Samtidigt är han en tragisk figur som är väldigt ensam, en roll han på ett sätt valt, men ...