Corpus Delicti - Juli Zeh
Året är 2058, vi lever i en hälsodiktatur. Det är inte längre bara önskvärt att medborgarna sköter sin hälsa, det är en plikt. Staten är mindre intresserad av våra åsikter än av våra blodvärden. Alla medborgare måste utöva idrott, rapporter om sömn och näringsintag är obligatoriska.
Mia Holl är ung, vacker och begåvad men framför allt oberoende. Hennesbror har anklagats för våldtäkt och tagit sitt liv, men det systemet, här kallat metoden, egentligen lägger honom till last är hans vägran att sköta sig och sin kropp. Mia anser att han är oskyldig och tvingas nu inför domstol försvara sin kärlek till brodern.
Lite besviken blev jag. När jag läste bokens baksida blev jag helt klart intresserad av att läsa boken. Jag tycker om dystopi-klassiker som Kallocain och 1984 så jag hade höga förväntningar på denna nya bok. En bit in i boken infinner sig en slags hopplöshetskänsla och klaustrofobi. Den känslan tillsammans med tanken på hur samhället kan utvecklas till en extrem hälsosamhet är vad jag gillar med boken. Om man tittar i tidningar, TV-tablån och en del av dagens debatter så är ändå inte en framtid med rapportblad som skickas in till staten med uppgifter om förbrända kalorier och cyklade kilometrar så svårt att föreställa sig.
Till bokens nackdel upplever jag språket krångligt och svårläst. Jag får inte det flyt i läsningen som jag önskar. Dessutom finns det en del språkfel i översättningen (lånade boken på biblioteket och någon av de föregående läsarna hade gjort rättningar med blyerts i marginalen - en del av charmen i att låna böcker. Fick mig att fundera på vem som läst boken före mig. Vad är det för person? Vad tyckte den om boken?). Om jag kunde tyska hade det varit intressant att läsa boken på originalspråk för att ta reda på om det är översättningen som drar ned betyget. Kanske dras betyget också ned en smula för att jag hade så höga förväntningar..?
Mia Holl är ung, vacker och begåvad men framför allt oberoende. Hennesbror har anklagats för våldtäkt och tagit sitt liv, men det systemet, här kallat metoden, egentligen lägger honom till last är hans vägran att sköta sig och sin kropp. Mia anser att han är oskyldig och tvingas nu inför domstol försvara sin kärlek till brodern.
Lite besviken blev jag. När jag läste bokens baksida blev jag helt klart intresserad av att läsa boken. Jag tycker om dystopi-klassiker som Kallocain och 1984 så jag hade höga förväntningar på denna nya bok. En bit in i boken infinner sig en slags hopplöshetskänsla och klaustrofobi. Den känslan tillsammans med tanken på hur samhället kan utvecklas till en extrem hälsosamhet är vad jag gillar med boken. Om man tittar i tidningar, TV-tablån och en del av dagens debatter så är ändå inte en framtid med rapportblad som skickas in till staten med uppgifter om förbrända kalorier och cyklade kilometrar så svårt att föreställa sig.
Till bokens nackdel upplever jag språket krångligt och svårläst. Jag får inte det flyt i läsningen som jag önskar. Dessutom finns det en del språkfel i översättningen (lånade boken på biblioteket och någon av de föregående läsarna hade gjort rättningar med blyerts i marginalen - en del av charmen i att låna böcker. Fick mig att fundera på vem som läst boken före mig. Vad är det för person? Vad tyckte den om boken?). Om jag kunde tyska hade det varit intressant att läsa boken på originalspråk för att ta reda på om det är översättningen som drar ned betyget. Kanske dras betyget också ned en smula för att jag hade så höga förväntningar..?
Kommentarer
Skicka en kommentar