[N.N]

Anmälde mig till en studiecirkel på ABF i början på våren - Prova på opera. Första tillfället idag och det kändes förstås nervöst.Vad innebar egentligen cirkeln? Sjunga enbart? Agera? Vilka andra skulle gå och vilken nivå skulle det vara? Visade sig vara ett glatt gäng med blandade erfarenheter av sång och olika inställningar till opera. Själv kan jag inte mycket om opera, har nog bara sett två, men jag är sugen på att lära mig att använda rösten på annat sätt. Inser väl själv att man inte lär sig så mycket på 5 tillfällen, men jag kunde ju inte låta bli att anmäla mig när kursen fanns där i katalogen. Alltid nervöst att sjunga upp för andra, men det kändes bra efteråt. Har återigen fått höra att jag är sopran, och det tror jag egentligen på, men jag har inte lärt mig att använda rösten på höjden. Synd att jag inte tagit tag i det tidigare, känns som att jag kunde ha blivit mycket bättre om jag börjat tidigare, men än är det inte för sent..

En man och en pojke, far och son, vandrar genom ett sönderbränt landskap med en varuvagn med filtar och några matkonserver, det enda som de äger. Aska, kyla och regn. Allt känns grått. Vad har hänt? Hur länge har de varit på väg? Vart är de på väg? En berättelse om relationen och kärleken mellan far och son och om hur medkänsla och godhet kan överges när det handlar om att överleva. En fängslande bok som jag nästintill sträckläste. Mannen och pojken på sin väg träffar andra överlevande som inte alltid är så goda och känslan av att aldrig få slappna av påminner lite om filmen 28 dagar senare på ett bra sätt. Språket är bitvis poetiskt. Jag njöt av boken rakt igenom, men efter att ha läst ut boken undrar jag om jag missat något. Fanns det en djupare mening som jag inte riktigt förstod? På den här vägen finns det inga män som talar gudsord. De är borta och jag är kvar och de har tagit med sig världen. Fråga: Hur skiljer sig det som aldrig ska bli från det som aldrig blev? (Utdrag från bo...